saknad
I dag har det varit en dag med många känslor i omlopp.
2 år sedan Gustaw gick bort i dag, drömde om han i natt.
Tänk att allt kan kännas så verkligt i drömmar, som om allt var bra igen.
I morrn är det 5 år sen mormor gick bort, FEM år. Känns helt overkligt!
Jag tänker och önskar henne tillbaka varje dag.
Jag önskar att hon hade fått träffa våra små, fått se mamma & pappa flytta till Säbyn, fått vara med på vårt bröllop.
Hon var så mycket mer än en mormor. Hon var en vän, en av de bästa!
Denna dikt skrev jag när mormor gått bort, skulle läst den efter begravningen men nerverna fixade inte det.
Det är bara svaga minnen kvar av den dagen så jag fick reda på att du var sjuk. Cancer, vad var det, hur länge skulle du överleva? Ett halvår fick vi till svar. Men vi fick så mycket mer tid med dig, tid som jag aldrig kommer att glömma. Du var inte som en "vanlig" mormor eller kanske var det jag som inte var ett "vanligt" barnbarn. Vi hade alltid så mycket att prata om, samtalen var många och långa. Oftast någon gång i veckan. Tänk alla gånger jag ringde för att du skulle dela med dig av dina recepthemligheter. Alla gånger vi skrattade för att vi skulle laga samma middag. Du ska veta att jag vårdar dina recept med ömhet. Men mormor vem ska i fortsättningen berätta för mig hur man bäst gör en sås eller hur länge en älgstek ska tillagas? Det är så mycket mer jag vill veta. Så många saker du inte hann berätta.
Nästan alla mina födelsedagar har jag firat med dig mormor. Jularna när du och morfar var med var de bästa. När jag konfirmerade mig satt du i kyrkan. Den dag jag gick ur grundskolan firade du mig. Du var med till min studentbal på Baldersnäs, glömmer aldrig ditt leende då. Även mina studentminnen har jag tillsammans med dig. Men mormor jag ville fira så mycket mer med dig.
Den kontakt som du och jag hade kan aldrig ersättas och mitt liv blir inte detsamma utan dig. Men jag vet att du på något sätt finns med mig i allt jag gör. Den tanken stärker mig!
Tack för allt Mormor. Jag älskar dig!
Din Henny
