Saknar dig!
En av årets jobbiga dagar.
Idag för 6 år sen fick jag en tufft besked, det värsta jag fått.
Det är klart att man med tiden lär sig att leva utan någon, men saknaden blir större för varje år som går!
På begravningen skulle jag läst denna dikt, men känslorna var för många.
Det är bara svaga minnen kvar av den dagen så jag fick reda på att du var sjuk. Cancer, vad var det, hur länge skulle du överleva? Ett halvår fick vi till svar. Men vi fick så mycket mer tid med dig, tid som jag aldrig kommer att glömma. Du var inte som en "vanlig" mormor eller kanske var det jag som inte var ett "vanligt" barnbarn. Vi hade alltid så mycket att prata om, samtalen var många och långa. Oftast någon gång i veckan. Tänk alla gånger jag ringde för att du skulle dela med dig av dina recepthemligheter. Alla gånger vi skrattade för att vi skulle laga samma middag. Du ska veta att jag vårdar dina recept med ömhet. Men mormor vem ska i fortsättningen berätta för mig hur man bäst gör en sås eller hur länge en älgstek ska tillagas? Det är så mycket mer jag vill veta. Så många saker du inte hann berätta.
Det finns så många minnen att tänka tillbaka på. Jag kommer ihåg när du berättade om ditt möte med tomten, just därför tror jag också att han finns. Tänker tillbaka på de gånger vi knäckte nötter på den stora stenen eller när vi åkte på vaxduk nerför backen. Och alla turer vi gjorde, du, jag och mamma. Alla var de lika mysiga. Men jag har starkast minnen från utflykten till Håverud. Det var nog den bästa turen, du var så glad och lycklig då. Vilken trevlig dag vi hade, du, jag och mamma. Men vem ska nu åka med oss på våra turer?
Nästan alla mina födelsedagar har jag firat med dig mormor. Jularna när du och morfar var med var de bästa. När jag konfirmerade mig satt du i kyrkan. Den dag jag gick ur grundskolan firade du mig. Du var med till min studentbal på Baldersnäs, glömmer aldrig ditt leende då. Även mina studentminnen har jag tillsammans med dig. Men mormor jag ville fira så mycket mer med dig.
Den kontakt som du och jag hade kan aldrig ersättas och mitt liv blir inte detsamma utan dig. Men jag vet att du på något sätt finns med mig i allt jag gör. Den tanken stärker mig!
Tack för allt Mormor. Jag älskar dig!
Din Henny
Underbara du, det är så mycket jag vill att du skulle sett.
Saknar dig mer än ord kan beskriva!
Kommentarer
Trackback
